Australiens farliga djur

Publicerad 2014-03-26 13:05:33 i Allmänt,

Innan vi åkte till Australien var vi båda ganska skrajja för djuren som ska finnas här, speciellt ormarna och spindlarna. Vi hade även hört talas om kängurus som ställde sig upp på bakbenen och attackerade människor, fåglar som dök rakt ner i huvudet på folk och såklart de odjur som lurar på en i havet. Men efter tre veckor i detta land har vi varit extremt skonade från dödliga djur, eller, vi har inte blivit attackerade i alla fall.

Vi var lite fundersamma efter att ha sett små små kängurus efter vägkanterna då vi hört om dessa stora bestar men när vi kom in på samtalet med servitrisen på resturangen där vi åt känguru så förstod vi att det var wallabies vi sett. Hon tipsade om ett ställe vi kunde åka till i soluppgången där vi garanterat skulle få se kängurur. Vi hittade spår från kängurur på stranden och efter att hon bekräftat att de är längre än två meter antog vi att det var en enda känguru som hoppat här:

... men det måste vart två stycken förstod vi när vi såg dem. De ser väldigt lustiga ut med sin smala överkropp och korta armar och den stora rumpan med den långa tjocka svansen. De var inte särskilt blyga, men vi blev absolut inte attackerade.

Vi har inte heller blivit attackerade av några fåglar. De är dock väldigt annorlunda, på både bra och dåliga sätt. Papegojorna är vackra med alla olika sorters färgkombinationer men de finns de fåglar som låter som en blandning av en klagande katt och en skrikande bebis. Att somna till det ljudet kombinerat med ett djur som later som en eltandborste var inte det mest harmoniska. Faglarna är dessutom här väldigt ofärskämda när det gäller att roffa till sig mat!

En dag blev vi varnade med skylten nedan. Osäker på vad de heter på svenska men gissar på kasuar. De är 1-2 meter långa fåglar som inte kan flyga. De äter hela frukter utan att tugga och är en stor stolthet uppe i norra queensland där vi är nu. Vi hade inte turen att se en levande men i Australien har de ett fenomen med stora saker längs med vägkanterna, alla typiska for de omradet de star i. Vi har bland annat sett en stor banan, mango, räka, krabba, captain cook och tillsist kassovaren men vi har aldrig förstått grejen med att man ska fota sig med dessa stora saker för att visa vart man är på sin roadtrip, men det lärde vi oss efter en googling på "big things australia".

Det här blir det sista inlägget från Australien. Imorgon åker vi nämligen till Singapore för att inleda två månaders riktig backpacking i Asien! När man sitter i bil har man mycket tid att skriva blogg men i Asien lider vi av en tidspress som heter duga så vi får se hur duktiga bloggare vi kommer vara då. Vi har ju i och för sig hört om trettio timmar på buss så kanske blir lite tid över. Om inte så är vi ju faktiskt tillbaka i Sverige om två månader. Ett år går snabbt! Hur som helst, nedan kommer ett bildregn från den senaste veckan. Vi fick två sista dagar med sol och sen har det vart mulet och regn. Då har vi passat på att besöka regnskogar, mer eller mindre mysiga små städer och vart på en tripp ut till stora barriärrevet. Ett moment varje dag är att hitta den perfekta rastplatsen för att laga mat och det har vart väldigt lätt i detta land. Matlagningspauserna är en höjdpunkt under dagen, även om vi kanske fått det att låta som att vi bara äter bönor på burk. Vi har avancerat ganska bra sedan hawaii och är nu experter på att laga allt i från wok till soppa till biffar med bara två plattor, en liten fruktkniv, en minimal skärbräda och några bestick och tallrikar. Vi har även blivit experter på att INTE diska. Yoghurttallriken till frukost torkas snabbt rent med lite papper och blir perfekt som middagstallrik. Köttfärssåsen torkas bort med lite papper och blir perfekt som frukostallrik igen. Om och om igen, dag in och dag ut. Samma sak med muggen som får funka till både kaffe, öl och vin. Tror vi kan räkna på en halv hand hur många gånger vi diskat under dessa veckor. Att laga mat i ett riktigt kök nar vi kommer tillbaka blir med andra ord en enkel match. Men nu blir det inte matlagning för oss alls på två månader för nu ska vi äta ute varenda dag, wiho! Akta er, det här kanske blir en matblogg...