Publicerad 2014-03-18 11:29:12 i Allmänt,
Vi landade tidigt i Melbourne proppmätta och dödströtta. Innan vi checkade in klockan fyra åt vi upp alla matrester vi hade kvar vilket blev den största frukosten vi ätit under hela resan. Inte nog med det så hade vi av misstag bokat frukost och inte bagage på flyget så vid sju igen fick vi en andra frukost. Med svällande magar tog vi oss ut mot adressen där vi skulle hämta upp vår "husbil" och efter att ha färdats i vad som kändes som en evighet för att tillslut stiga av i ett slummigt industriområde så började vi tveka på om vi kommit rätt. Det visade sig dock att vårt blivande hem de kommande tre veckorna stod där och väntade på oss. Resterande dagen låg vi trötta och illamående i väntan på att klockan skulle slå god natt.
Skillnaden på sömnkvalité i jämförelse med vår bil i Nya Zeeland var enorm. Bredd nog för två och tillräckligt lång för oss långstolpar, dessutom slipper man nu blåmärken på höftbenen då det finns en madrass. Med de skönaste skorna vi ägde tog vi oss in mot staden för att försöka klämma in en riktig powersightseeing. Melbourne är en mångkulturell smältdegel och kartan över staden kantras av små Italien, Kina och Indien. Man får desssutom färdas från skuggan av skyskrapor till charmigt slitna områden som fått en nyrenässans i och med att en yngre generation tagit över efter tidigare mycket fattiga hyresgäster. Nu kantas gatorna av caféer och affärer vilket ger Melbourne en härlig mångfacetterad känsla. Delar av centrum är dessutom bilfritt vilket gör en promenad mycket trevligare. Kvällen avslutades på en liten fransk restaurang/pub där vi lyssnade på en jazztrio sittandes på två pallar bakom kassan då det var fullsatt i den lilla lokalen.
Nästa dag besökte vi Australiens äldsta hus, nämligen världsomseglarens James Cook föräldrars hus. Det fraktades bit för bit från England till Melbourne där det blev uppfört igen. Man kunde vandra runt i en trädgård där de odlade nya zeeländsk spenat, en växt som James tvingade sin besättning att äta så att de inte skulle få skörbjugg. Det fanns även kläder från den tiden som vi tog på oss. Herr och fru Cook, 1755:
Vi vandrade vidare kilometer efter kilometer på stadens gator. Kom till en lång gata som bestod av året runt outlets och vi fick kämpa för att hålla i plånböckerna. På vägen tillbaka till bilen som vi ställt en bit utanför staden träffade vi på elever som precis slutat skolan. Både här och på Nya Zeeland har barnen skoluniformer, vissa finare än andra. På en skola hade tjejerna kjolar liknande de fru Cook hade medan några andra hade rumpkorta. Det roligaste är nog de små killarna som är klädda i svarta finskor, kavaj och en hatt, allt i tre storlekar för stort. Även ryggsäckarna är gigantiska och man undrar vad det är som de ska släpa på till skolan.
Två dagar i Melbourne var allt vi hade tid för och vi åkte iväg i vårt rymdskepp. Besökte en ö där det fanns vilda koalor. De verkade ha bra balans där de satt långt uppe i träden och sov. Efter denna närkontakt var vi åter på språng, ingen rast och ingen vila! Det går undan när man färdas i Australien, vägarna här är bredare och rakare än i Nya Zeeland men trots det har de ofta lägre hastighetsbegränsning. I båda länder kantas vägarna av skrämselpropaganda och saker som i stil med "Stop, revive, survive" och "Drowsy drivers die" får en tveksam effekt då skyltarna är uppsatta varannan mil. 
Färden gick vidare till huvudstaden Canberra och vi fick verkligen anstränga oss för att spendera tid där. Melbourne var så roligt att vi låg efter i tidsplanen men Canberra var så tråkigt att vi plötsligt låg före igen. Det enda som var roligt med Canberra var stadskartans utseende vilket säger ganska mycket om hur "ordnad" staden är.
