Publicerad 2014-03-04 09:29:23 i Allmänt,
Nya Zeeländare är ett folk som likt de flesta har vissa egenheter. Efter vår tid i landet har vi kommit fram till att deras egenhet tycks vara en besatthet av ormbunkar, grästuvor, alla sorters fåglar samt kiwis. Det sistnämnda innefattar mer än enbart frukten då de kallar sig själva för kiwis samt att de har en ytterst ful och sällsynt fågel som symboliserar landet. Fågeln liknar en gigantisk kiwifrukt med en smal lång näbb och den ser dessutom ut som en gammal gubbe då den alltid går framåtböjd.På farmen vi kommit till hade de förutom denna frukt även får och det var dags för rakning. Jakob fick slita med att fånga fåren, sätta dem på rumpan så att inte kunde sprattla och sedan släpa fram dem till rakexperten. Efter ett sisådär dussin får var Jakob genomblöt i svett och rakexperten skämtade om att de på hans tid kunde jobba minst dubbelt så snabbt. Det resulterade i att Jakob slet ännu hårdare och tillslut fanns det bara kvar en liten blöt fläck av honom. Trots att fåren kunde se rätt skitiga ut så hade de skinande vit ull på insidan. Och vad mycket ull man fick av ett enda får! Det finns en rolig historia om ett får de hittade i en grotta för några år sedan, han hade rymt/gått vilse och blivit eremit i fyra år. Vanligtvis rakar man fåren en eller två gånger per år så ni kan ju tänka hur mycket ull han hade! Han fick namnet Shrek och blev känd över hela Nya Zeeland. Shrek fick gå på röda mattan och han älskade livet som kändis. Hans manager ville suga ur det sista av frangångshistorian och tog därför med Shrek några år senare till ett stort isflak som lossat från Arktis. De hade ett stort filmteam med sig och alla var väl medvetna om att flaket när som helst kunde spricka. Men vad gör man inte för att få stå i strålkastarljuset.
Vi skolades in hårt första dagen, först med fårrakningen och efter 8 timmar hårt slit så återstod fortfarande 4 timmar jobb med att valla in får som gömde sig i skogen. Detta gjordes med hjälp av fyra hundar och en fyrhjuling där vår "ansvarfulla" förare tog oss med upp för alldeles för branta backar. Fyllda med historier från den förra farmen om vågade fyrhjulingsförare som vält och omkommit så satt vi enbart med en skinkhalva på quaden och ständigt berädda att hoppa av. När vi väl kom hem hade vi jobbat från 8 till halv tio och var väldigt trötta. Riktlinjerna för wwoofing och helpx är att man ska jobba ca 4 timmar per dag för husrum och mat men till en början så verkade det alltså som om vi skulle få slava lite mer här. Ack så fel vi hade!Resten av dagarna tyckte de att vi skulle vara lediga och efter ihärdigt frågande efter arbete så fick vi till slut följa med till kiwifarmen och hjälpa till med plantorna. Plantagen är gjorda för små människor då de flesta har en höjd på 1.5 meter. Frukten växer som ett tak över en vilket gör att man liknar en kiwifågel med uppböjt huvud. En mycket ansträngd ställning för två långa svenskar som i efterhand är väldigt nöjda med den begränsade tiden på plantagen. På tal om längd så har Julia fått många män att känna sig korta vilket sedan förvärras när Jakob ställer sig bredvid. För att inte ge svenskar ett rykte som jättar förklarar vi att vi är över medel. Undrar hur det ska bli i Asien...
Julia bland kiwifrukterna
Roald Dahls nästa succé (postumt), jätten James och persikan
Snart på en reklamskylt nära dig. Bra mat från LantmännenPå en av våra lediga dagar tog vi oss ut mot västkusten till Mount Taranaki där vi gjorde en dagsvandring i blåsten.
På grund av tidsbrist spenderade vi bara fem dagar på denna farmen för att tidigare kunna inleda vår sista resa i detta underbara land. Att bo hemma hos nya zeeländare har gett oss inblick i dels farmliv men också i folkets vardag och det har varit ett perfekt avbrott från veckorna i bilen. Vi har lärt oss mycket om historia, maorikulturen, landets politik och naturen. Det har varit intressant att träffa människor från olika bakgrund och det märks tydligt att de har olika perspektiv på saker och ting omkring dem. Vi har umgåtts med två vinkännare, en professor/business man och en mer jordnära bondfamilj. I Nya Zeeland har de ett uttryck som kan liknas med ett positivt nja som uttalas "yeah-naah". Betydelsen är något i stil med att man håller med till viss del men inte fullt ut. Ett exempel är en ölreklam där en man får frågan av sin kompis om han ska ta en till öl, svaret blir "yeah-naah" och mannen har på så vis tackat ja samtidigt som han sagt nej, diplomatiskt folk. Vårt sista värdpar använde detta uttryck i varje mening vilket lät smått komiskt.
