Publicerad 2014-03-24 11:04:10 i Allmänt,
Vi lämnade Hastings point och åkte mot ett annat lite mer känt surfparadis, nämligen Byron Bay. En väldigt avslappnad stad med en alternativ hippie-surf-chill-ekologisk-new age-känsla, och såklart en lång strand knökad med folk. Vi knödde oss också ner och svettades som grisar i några timmar innan vi blev uttråkade. Vågorna var för höga för att två nybörjare som bara surfat en gång i stiltje skulle våga ge sig ut. Vi passerade staden Gold Cost men känslan av Las Vegas med casinon längs gatorna och de opersonliga höghusen gjorde att vi bara rullade vidare med köerna ut ur staden. Klockan var sex på eftermiddagen och då sökningen på "free camping Brisbane" inte hade gett några vidare goda resultat så slog vi läger på en betalcamping ganska nära stadens centrum. Ni kanske tycker att vi låter som världens free loadare men att betala tre hundra spänn för att stå på en ful camping med en halvmeters utrymme till bilarna bredvid känns bara ovärt. Inte ens tvål på toaletten kunde snåljåparna bjuda på. Platsen bredvid oss var befäst av tre tyskar varav en av dem var så pratglad att han hade hunnit med att ge direktiv om hur bilen skulle backas in på platsen, sparka på ena framdäcket och konstatera att vi hade punka samt presentera sig innan vi hunnit öppna våra munnar. De kändes som reko typer och vi beslöt oss snart att ta en taxi med dem in till staden för att se vad Brisbane hade att erbjuda. Den pratglada tysken hade spenderat fem veckor i Brisbane för någon månad sedan och ansåg sig veta vart man skulle gå och tog oss därför till hans gamla hostelbar. Missär... I ett hörn satt det en skäggig man och skrålade som en strypt katt samtidigt som han lade på "coola" beats från sin macbook och resten av lokalen var förhållandevis folktom. Ganska snart försökte vi antyda att vi hellre gick på en spelning och tyskarna såg förvånade ut. Vi träffade en danska som varit i staden i över en månad och frågade om hon visste någonstans där de kanske hade livemusik ikväll och efter att ha pekat på mannen i hörnet så sa hon att hon inte hade varit någon annanstans än på den här baren så hon visste inte riktigt. Hostel i all ära men bara av att höra att folk bor på ett och samma hostel i flera månader och bara träffar andra turister (tyskar) gör att vi blir rastlösa. Vi hade inte tackat nej till en vecka eller två till för att åka hela östkusten men hellre gå upp klockan sju på morgonen varje dag än att ligga bakis på billig hostelöl till tre på eftermiddagen i ett halvår. Oj vad vi låter gamla men med tanke på att åldern på hostelmänniskor är typ 18-20 så är vi ganska gamla... Hur som helst, vi fick med oss tyskarna till en spelning på en bar där människorna i kontrast till hostelbarnen såg väldigt svåra och kultursnobbiga ut. Vi njöt i alla fall av bättre musik och bättre öl.Nästa dag tog vi oss upp nästan lika tidigt som vanligt för att se staden i dagsljus. Vi åkte en färja på floden som går söder om stan och det var nog dagens höjdpunkt. Att staden var en sömnig lillebror till Melbourne och Sydney stämde ganska bra (förutom den marknad där tjejer sålde vad som verkade vara nya kläder ur en resväska). Det kan ha berott på att det var söndag men områdena som skulle vara nice var tråkiga och döda. Åkte från lillebror tidigare än tänkt och besökte glasshouse mountains, elva berg (snarare kullar) som haft mycket stor spirituell betydelse för aboriginerna.
Efter att ha svettats lika mycket som på vi gjorde under en natt på Fiji inledde vi en dag som enbart blev varmare och varmare. Vi besökte ett lyxparadis i Noosa Heads och sedan de långsträckta stränderna i Rainbow beach. Mörkret föll och vi sökte en plats att slå läger. Erfarenheten sa oss att man ofta kan hitta parkering och faciliteter i anknytning till stränder och vi fick jackpot på första försöket. Vid vår nyfunna campingplats stod det två välsvarvade män och pratade varav den ena ropade på oss och bjöd oss att äta på hans restaurang på kvällen, notan på honom förstås. När han sa att vi förstås fick gå någon annan stans om vi ville ha något bättre så for tankarna till vår planerade spartanska middag så tackade vi gladeligen ja. Vi skämdes lite när vi beställde två dyrare rätter och varsit glas av husets vin men när servitrisen förstod att vi var ditskickade av ägaren så tyckte hon genast att vi borde beställa både förrätt och efterrätt och ville vi verkligen inte ha en flaska av de finare vinerna? Vi nöjde oss med vår känguru men blev sedan påtvingade en efterrätt och rullade sedan hem på våra magar.
