Publicerad 2014-02-09 21:45:12 i Allmänt,
I vår gröna fina bil svischade vi genom Otago mot Fiordland som ligger i den sydvästra delen av sydön. De största huvudattraktionerna här är de två fjordarna Doubtful och Milford sound. Efter en liten priskoll insåg vi snabbt att vi tyvärr lyckats pricka in den allra dyraste perioden att åka dit. Tre tusen per person för en natt i Doubtful kändes hutlöst så vi bestämde oss för att anstränga oss lite för att få se vackra vyer. Sagt och gjort, vi lämnade alla japaner med deras lyxbudget och gav oss ut på vandringsfärd.Vi övernattade vid en sjö tillsammans med andra friluftsentusiaster och kände oss riktigt hurtiga, trots att vi kom sist på kvällen och var sist upp på morgonen. En snabb sväng förbi Milford sound där vi knäppte de obligatoriska korten innan vi började vår vandring på en av de nio Great Walks som finns i Nya Zeeland. Dessa vandringar sträcker sig från tre till fem dagar och under högsäsongen måste man boka de långt i förväg för att få övernatta i de stugor som finns längs med leden. Så planerade (och välutrustade) är inte vi men som tur är kan man gå dagsturer på alla leder. Med lätt packning är det inget problem för två vältränade atleter som oss att göra den första dagsetappen fram och tillbaka. Nedan kommer bilder från Routeburn track, som tog oss genom regnskog i lätt lutning upp mot ett högt vattenfall, magnifika vyer av bergen i Fiordland och en vacker oas vid en sjö.
Utsikt från hamnen i Milford Sound, man kan ana hur vacker en båtfärd skulle vara
177 meter vattenfall
Vår vändpunkt på Routeburn
Nästa dag stog ännu en Great Walk på schemat; Kepler track. Vi tog en båttaxi över sjön Te Anau för att slippa gå 7 km i platt djungel. Trötta efter tre mil i benen sen dagen innan kämpade vi oss upp för den 1300 meter höga höjdstigningen till Mount Luxmore. Detta är vår favoritvandring av de fyra vi hittills har gjort. Ni kanske förstår när ni ser bilderna.
Utsikt från Kepler track över staden och sjön Te Anau
Toppen av Mt Luxmor
Restaurang Mitsubishi Galant. Fyra MichelindäckDags för en vilodag. Då vi bodde precis vid en strand tänkte vi att vi skulle fräscha upp oss med ett morgondopp. Ganska snabbt efter att ha känt på vattnet bestämde vi oss för att vi hellre gick svettiga ett tag till. Vi var nu allra längst ned på sydspetsen, vilket kan förklara det ohyggligt kalla vattnet. Dagen tillbringades till stora delar i bilen körandes genom Southland och området Catlins. Vi såg många får och inte lika många människor.
Östkusten bjöd en fin morgonsol och vi tog oss vidare mot Dunedin, Otagos huvudstad. Det var fascinerande att komma till en storstad och vi önskade att vi hade kunnat spendera mer tid där men det fanns annat att upptäcka, som Otago peninsula och dess rika djurliv till exempel. Vi såg ingen skymt av varken de blå eller gula pingvinerna som har sitt hem här men ett par albatrossar flög över oss i skyn och vi blev jagade av ett sjölejon så lite djursafari fick vi allt vara med om. 
Vår övernattningsplats
Tågstationen i Dunedin
Kvällen innan sträckkörde vi hela vägen upp till Nya Zeelands högsta berg, Mount Cook. Vi blev väckta av en DOC-kontrollant som ville ha betalt och som tyckte att vi skulle gå upp och börja vandra. Den första delen av vandringen kallas så passande 'Staircase to heaven' då man i hastig takt stiger mot bergstopparna via 2200 trappsteg och därefter fortsätter man upp mot toppen längs en ännu jobbigare terräng. Trots två dagars vila var benen ändå inte på topp men upp kom vi! Och det var det värt:
Utsikt från toppen av trapporna med Mt. Cook i bakgrunden
Bergsbestigare ett och tvåEn vecka utan dusch tär både psykiskt och fysiskt så när vi rullade in på sista nattens lyxcamping (=det finns varma duschar) skämdes vi inte över att stå och skvala med vattnet ett bra tag. Rena och fina är vi nu redo för att skita ner oss igen på vår nästa destination, en fårfarm!
