Julia och Jakob på vift

Efter lite köande så fick vi vårt thailändska visum och tog oss från hamnen i Satun via en smockfull songathew till en anknytande buss upp till Krabi. Vi spenderade våra två dagar i Krabi med att besöka närliggande öar på en båttur och hann dessutom med att ta en klätterkurs på Rai ley beach vilket var härligt.

Från krabi tog vi sedan en nattbuss till Bangkok. Resan började mindre lovande när det visade sig att bussen var överfull vilket också gällde baggageutrymmet så tillsammans med väskorna satt vi nu sex stycken i en soffa för fyra och försökte hitta en bekväm sovposition. Asiater har en viss förkärlek till att låta militanta när det gäller beordringar så även den coolaste katten kan lätt bli förskrämd när man blir väckt 06:00 och på thailändska blir beordrad att stiga av bussen då vi var framme.

Vår tanke med bangkok var att förena nytta med nöje då detta var en taktisk plats för oss att skaffa en kinesiskt visum. Det visade sig dock ganska snart att vi kanske hade hoppats på för mycket nöje. Vi träffade en engelsman på vårt hostel som också skulle till kinesiska ambassaden och vi sade att vi gärna slog följe. På frågan om vi var redo att åka med detsamma svarade vi ja och på frågan om vi hade allt vi behövde svarade vi kanske. Det stod snart klart att informationen vi hade grävt fram i etern inte var speciellt pålitlig. Historier om att det skulle ta fem minuter och att man enbart behövde en utresebiljett var tydligen en sak från det förflutna. Istället tog det oss sex timmar av köande, tre mer eller mindre påhittade hotellbokningar, en reseplan skriven med tysk precision och ett utdrag från banken och med en gnutta flyt så fick vi vår ansökan beviljad.

Vi tog oss direkt vidare norrut till den gamla huvudstaden Ayutthaya där vi kikade på gamla tempel och en liggande buddha. På grund av det thailändska nyåret, songkran, var alla bussar och tåg fullbokade men tillslut hittade vi två ståplatser på tåget till en annan gammal huvudstad, Sukhothai. Det var en upplevelse att få åka tåg ståendes i fem timmar. Först inknödda mellan två vagnar med fyra thailändare, konstant tvungna att flytta på oss för alla mat- och dryckesförsäljare som springer genom tåget. Sedan uppgraderade till att sitta på trappan i den dörrlösa utgången. Trots att det fanns utplacerade papperskorgar i vagnarna så såg vi ofta folk obekymrat slänga ut plastflaskor och matförpackningar genom fönstret.

 

Nästa stopp på resan norrut var thailändarnas egna favorit, Chiang Mai. Hit åker de bland annat för att fira det nya året i en så kallad vattenfestival som pågår under ca 1 vecka. Så fort vi kom utanför dörren fick vi skynda oss att köpa en plastficka att lägga ned värdesakerna i för vi skulle snart bli offer i det vattenkrig som härjade i staden. Gatorna var fullproppade med pickups lastade med tre thailändska familjer, en gigantis tunna med vatten samt diverse vapen. Det finns ingen vit flagg under songkran utan går man utanför dörren får man leken tåla. Värmen här gör att vatten närmast kommer som en gåva men när solen faller ned och du får en hink med isvatten på dig så är det svårt att vara lika optimistisk.

Vi åkte från Chiang Mai och vattenkriget (trodde vi i alla fall) för en övernattning i en bergsby. Till vår nu avtagna förjusning så var dock hela vägen kantrade med glada barn som sprutade med vattenslangar och kastade hinkar med vatten på oss. Vi red på elefanter, vandrade i djungel och spenderade kvällen i bergsbyn med god mat och gott sällskap. Dag två åkte vi en bambuflotte längs med en flod, även denna kantrad med thailändska familjer som glatt skvätte vatten på oss, och vi på dem.

Vi hade vid det här laget lärt oss att ingen går säker på gatorna i Chiang Mai och därför var vi extra nervösa när vi skulle ta oss från vårt hostel till nattbussen i en öppen bil. Enligt de oskrivna reglerna för festivalen så skall vapenvila råda efter mörkrets inträde men alla vet ju att regler är till för att brytas. Lagom precis innan vi skulle gå på bussen så fick vi en redig hink med iskallt vatten över våra nya torra kläder och över vår packning. Vad som följde sedan var vår värsta natt hitills då vi iskalla fick genomlida en sju timmars resa till Bangkok i en buss med AC:n på fullt sprut och ca 15 grader i bussen. Trots att songkran är en tillställning som blir utdragen i längden så var vi mycket glada över att vi så slumpartat trillat in mitt i kärnan av denna glada högtid.