Publicerad 2014-01-19 05:31:04 i Allmänt,
Bula Fiji!Vi hade anordnat första natten genom couch surfing och blev upphämtade på flygplatsen av en kompis till familjen vi skulle bo hos. Han skjutsade oss till deras by som ska vara den första byn på Fiji. Vi blev bjudna på vår tredje frukost för dagen men denna var den första som serverades på en filt på golvet. Efter en liten tur genom byn Viseisei där man möts av många glada "Bula!" så tog mannen i huset med oss och en annan couchsurfare till en flod som kom från bergen i mitten av ön, samma vatten som man dricker om man dricker Fiji®vatten. Tänk på det nästa gång ni köper den lyxiga flaskan att vi har simmat där. Vi hade det fantastiskt i den svala floden även om vårat lugn förstördes av en vagnslast med ungar som anlände och ändrade känslan från spa till äventyrsbad. Efter floden så åkte vi till havet och vandrade längs stranden. Vattnet var så varmt att man knappt kände skillnad från luften när man steg i. 
Vi åkte tillbaka till byn och lekte lite vattenkrig med barnen. Enligt sed så firar varje by det nya året med festligheter och musik på nätterna. Dessa festligheter kan pågå så långt som en månad efter det nya året även om vår by nöjde sig med 4 dagar. Under dessa dagar så är det även vanligt att barn kastar vatten på varandra och andra förbipasserande. Senare på kvällen följde vi med familjen till den närmsta staden, Lautoka. Vi köpte oss ett par flip flop då den andra couchsurfaren sa att man inte kunde besöka öarna utan att äga ett par. I staden så framgick det tydligt att nationens näst största folkgrupp är från Indien. Runt 1900-talets början kom det väldigt många indier till Fiji tack vare samstyret under den brittiska kronan för att jobba på sockerplantagen. Även om de erbjöds biljetter hem efter avklarat kontrakt valde många att stanna kvar och starta ett nytt liv på Fiji. Det fortsatte att immigrera indier de följande åren och nu utgör de nästan hälften av befolkningen. Enligt UD råder det en del spänningar mellan fijianerna och indierna men vad vi har märkt verkar mest fijianerna vara sura och bittra på indierna. Det verkade ha blivit en kulturkrock mellan hårt arbetande och drivna indier som startade affärer och odlingar och de mer avslappnade fijianerna.En del av denna avslappning och även uråldrig tradition är kavaceremonin som hålls varje kväll. Kava är en pepparrot och den torkas och stöts till ett pulver som sedan blandas ut i vatten. Drycken ser ut som lerigt vatten och smakar inte mycket bättre. Ceremonin börjar med att man säger bula, vilket förutom hej också betyder hälsa och liv, klappar tre gånger och sedan sveper drycken i en klunk. Efter tre koppar började vi känna oss avdomnade i munnen och halsen och blev lättade när vi hörde att middagen var klar. Traditionen är att män och kvinnor dricker var för sig och beroende på hur tidigt de ska upp dagen efter så anpassar man styrkan på kavan. Stark kava är lika med en tidig kväll då man blir väldigt trött.Nästa morgon begav vi oss till hamnen utanför Nadi för att ta en båt ut till Yasawaöarna. Ögruppen Yasawas ligger nordväst om huvudön Viti Levu och utgörs av drygt 20 öar av varierande storlek men alltid beprydda med paradisstränder. På dessa öar har filmen Cast Away och Blå lagunen spelats in. Båten hade många anhalter och efter fem timmar var vi de sista att gå av. Vi fick åka med en liten träbåt sista biten in till ön där vi blev välkomnade med sång och drinkar. Resorten i fråga var något märkligt som ett fyrstjärnigt hotell utrustat med sovsalar för budgetresenärerna. Vi blev serverade mat tre gånger dagligen och gick konstant omkring mätta. Första kvällen anordnade hotellet "movie night under the stars". De la ut madrasser på stranden, hängde upp en vit duk mellan två palmer, gav oss popcorn och satte passande nog på filmen Avatar. Det var väldigt mysigt att ligga där på stranden och trängas med alla turister samtidigt som man hörde vågorna slå in och med en lysande stjärnhimmel ovanför oss.
Nästa dag gav vi oss ut på kajakäventyr tillsammans med en kille från Österrike. Vi paddlade till en annan ö och la till på en öde strand som var bevuxen med kokospalmer. Killen från Österrike lärde oss hur man öppnar koksnötter på bästa sätt och vi drack kokossaft i mängder. Det kändes lite som att vi blivit strandsatta på den öde ö, förutom det faktum att kajakerna låg en bit bort. Proppmätta på kokosnötter paddlade vi tillbaka till vår ö nynnandes på "Far jag kan inte få upp min kokosnöt..." och fick sällskap av en sköldpadda som verkade gilla vår sång.Resten av dagarna gjorde vi inte många knop utan njöt mest på stranden. Vi började vandra upp för berget bakom hotellet men hettan var extrem och gjorde att vi fick vända om efter bara någon kilometer. 
En natts mellanstopp hos familjen i byn innan vi tog bussen söderut mot korallkusten. Första dagen på vårt nya boende följde vi med på en guidad djungelvandring genom en by upp mot ett vattenfall. Guiden i fråga härstammade från byn och turen inleddes med att han berättade lite om Fijis och byns historia. Även om Fiji förbiseglades ganska tidigt av upptäcksresande var det ändå sällan någon som vågade gå i land då de var kända under namnet "Cannibal Islands". Namnet hade tilldelats efter att de få som vågat sig på att gå i land sällan kom tillbaka, och de som gjorde det berättade fasansfulla historier om grillfester med människor på menyn. Till de mer fasansfulla historierna hör historien om kungen som hade tron att om han åt 1000 människor skulle han bli odödlig. Enligt uppgifter åt han ca 900 vilket dokumenterades genom att varje offer blev symboliserat med en sten vilka numera ligger på hans grav. Som ni förstår blev han inte odödlig men med enbart 900 människor förtärda så framgår det inte om hans tro var korrekt eller ej.
Guiden använde väldigt ofta uttrycket "fiji time" vilket innebär att saker och ting sker när de sker och utan stress. Kan tyckas skönt för två veckors semester men det börjar gå Jakob på nerverna efter en månad på öar där alla har sin egen variant av slowmotion time. Guiden tyckte även att vi stressade och jobbade för mycket i västvärlden och skämtade om att vi gick runt med våra slipsar och pengar i fickorna och tyckte att vi skulle ta det lite lugnare, mer fiji time. Motsägelsefullt nog så sa han sedan att vi borde skänka pengar till byarna här eftersom vi har så mycket. Vi kände spontant att lösningen kanske istället borde vara mindre fiji time.Vandringen var inte särskilt krävande men det var intressant att få höra om olika växters verkan och användningsområden. Vi kom fram till ett vattenfall där guiden tyckte att vi skulle posera framför kameran.
Den sista dagen var vi så kulturella att vi åkte in till huvudstaden Suva för att besöka stadens museum. Vi var lite besvikna att det inte fanns mer om kannibalismen men vi fick i alla fall se den gaffel och den skål som användes för att förtära en präst som kom dit. 
Den sista natten spenderade vi tillsammmans med familjen i byn. De tog med ossför att kolla på solnedgången vid en strand. En bra avslutning av vår tid på Fiji.
