Julia och Jakob på vift

Bigger is not always better

Publicerad 2013-12-19 19:43:19 i Allmänt,

Vi är i skrivande stund på ön med samma namn som delstaten, "the island of Hawai'i" aka "the big island". Tanken var att under våra fyra planerade dagar här ta var dag som den kom. Vi insåg dock redan på flygplatsen att den beryktade lokaltrafiken var än värre än befarat. Nästan obefintligt på veckodagar och helt inställd på söndagar. Som tur var så hade två svenskglada tyskar fått syn på oss och erbjöd sig gladeligen att skjutsa oss till vårt hostel i deras hyrbil.

Klockan närmade sig solnedgång när vi anlände till vårt boende men vi beslutade oss för att vi hade tid nog att göra en kort hike ner till en vik som skulle vara en av de bästa snorkelställena på ön. Vi gick 300 fallhöjdsmeter över lavasten och anlände slutligen till Captain Cook point vilket skall vara den plats där Captain Cook blev brutalt mördad. Nämnda kapten var den första (västerlänning) att upptäcka ögruppen och han var även den som upptäckte Australien med mera i söderhavet. Som snorkelnoviser var vi överväldigade över den värld som gömmer sig under ytan. Vi simmade med flera hundra fiskar och Jakob höll sig alltid på säkert avstånd bakom Julia.



Obelisken rest till minne av Captain Cook

En dag försvann och så var det tisdag. De glada tyskarna hade fattat tycke för vårt umgänge vilket var tur för oss för vi hade nu en privat chaufför runt den södra halvan av ön. Vi tog oss genom Konakusten där Nordamerikas största kaffeproduktion existerar och smakade på detta svarta guld samtidigt som vi njöt av utsikten från ett lokalt café.



Ön kryllar av dessa små ödlor som har utvecklat ett tycke för det lokala kaffet

Färden gick sedan vidare mot en kvarlämning från urinvånarna på Hawai'i daterat till år 1500. Platsen kallas "place of refugee" och tjänade som en fristad för människor som brutit mot någon av lagarna eller som inte var kapabla att strida. På denna plats jobbade en präst med rätt att fria människor från deras tidigare brott så att de sedan kunde återvända till sitt samhälle med en andra chans.

Träskulpturer av de uråldriga gudarna

Efter att ha förkovrat oss i den lokala historien så satte vi oss åter i bilen och körde mot south point, den sydligaste punkten i USA. Här kan man blicka ut över havet från klippor som reser sig 15 meter rakt upp. Vattnet är klarblått och det sträcker sig så långt man kan se. Någon vänlig själ har utrustat klippkanten med en järnstege som med åren har rostat till sig ordentligt men fortfarande tjänar sitt syfte att erbjuda en väg upp till de modiga som hoppar. Efter att ha stått med svansen mellan benen då en av tyskarna hoppat så bestämde vi oss för att vi inte skulle vara sämre. 15 meter, pirr i magen och en smäll i rumpan senare kom vi nöjda upp ur vattnet.



Vi åkte vidare med målet att komma till en av världens fyra gröna sandstränder. Klockan hade slagit tre och vi hade fler attraktioner som vi ville se så när en man med en stor pickup erbjöd sig att skjutsa oss till stranden tackade vi ja. Han och hans kompisar hade gjort business av att köra lata turister den 20 minuter långa vägen ut till stranden. Vägen kan liknas vid ett stenbrott och känslan när vi satt bak på hans flak ovanpå en boggeyboard var som vi tänkt oss safari. Stranden såg inte grön ut på långt håll men på nära håll så kunde man tydligt se de små kornen av mineralen olivin. Vi åkte även till en svart strand för att se hur det såg ut, den var svart oavsett hur långt bort du var. Både den gröna och den svarta stranden har bildats då lava från en av de sex vulkanerna på Hawaii har haft utbrott och där magman sedan har runnit ned i vattnet för att kylas ned väldigt fort.






Hawaii har världens mest aktiva vulkan, Kilauea, och vårt sista stopp för dagen var just den. Det var mörkt ute och vi kunde se rök som reflekterade den röda lavan stiga upp från kratern. Det finns en vulkan en kilometer under havsytan som ständigt får utbrott och inom den generösa tidsramen 10 000-100 000 år kommer nå havsytan och göra Hawaii ännu större. Appropå vulkaner så har vi sedan vi anlände till Hawaii letat efter höga berg i fjärran. Enligt kartan skulle det högsta av dem vara över 4000 m.ö.h. men vi lyckades aldrig urskilja något. På vulkanmuseet fick vi förklaringen; hela ön är ett stort berg av lava vilket innebär att topparna inte utmärker sig. Då är bergen på Kauai så mycket bättre!


Sista dagen åkte vi till en snorkelpark och simmade genom korallreven med en havssköldpadda. Detta med flera har vart häftiga upplevelser men vi måste ändå säga att Kauai fortfarande ligger på första plats. Hawaii är torrare, svårutforskad utan bil, mer lik fastlandet och har på det hela inte samma aloha spirit. Less is more!

Inom några timmar bordar vi ett litet turboproppellerplan med plats för 12 personer. En skumpig resa som milt flygrädda Jakob inte ser fram emot...

Vi dricker "liquid aloha" (hawaiiansk vattnig öl) på vårt hostel som från början var ett fint hotell. I bakgrunden ser ni en bur med undelater och en extremt lysande julgran.

Aloha!